Lilian: Min rika bror skyller sina misslyckanden på mig och min syster

Vi är tre syskon i mogen ålder, jag är äldst och min fem år yngre bror är yngst. Vi växte upp på landet i ett ganska dysfunktionellt hem. Mamma löste alla konflikter med en ­lusing. Hon arbetade mycket och när hon var hemma var det gap och skrik och utskällningar.

Det var oftast mig det gick ut över men hon förtryckte också min pappa och förstörde alla helger genom att börja bråka med honom. Detta trots att det var jag som lagat middagen och bakat en kaka till kaffet.

Då min bror kom i puberteten blev han ”svår”. Och det har han varit i 50 år nu. Han bodde hemma hos föräldrarna till han var 25 år. Sedan fick han en bra utbildning och ett fint jobb med hög lön. Han har aldrig gift sig och fått barn, men han bor väldigt flott och dyrt.

När våra föräldrar levde, skällde han alltid ut dem när han var på besök och han brukade skriva elaka brev till dem. Nu när de inte finns mer är det min syster och jag som hans vrede går ut över. Han skyller alla sina misslyckanden på oss, saker som vi inte ens har något att göra med.

Min syster menar att vi bara får vänja oss vid att han är som han är, precis som det var med vår mamma. Jag skrev ett brev till honom där jag uttryckte en önskan om att vi skulle ha en vänligare samtalston i familjen och jag fick ett oförskämt svar tillbaka.

Jag förstår inte alls varför han uppför sig så här. Jag kan tillägga att eftersom han är mina systerbarns ”arvfarbror” blir han bjuden på alla familjetillställningar. Vad ska jag göra?

Lilian

Relationsexperten svarar: Varför ska du tvunget träffa honom?

Jag tycker synd om dig när jag läser ditt mejl. När du beskriver dig själv ser jag en storasyster som tidigt i livet fick ta ett alltför stort ansvar. Du har varit den som aldrig skapat osämja utan istället (förgäves) försökt skapa harmoni i ett oharmoniskt hem.

Om du beter dig som en typisk storasyster, så har din bror ett barnsligt lillebrors-beteende. Han bryr sig inte om hur andra mår, tvärtom. Han använder sin närmaste familj som en slags mental sophink. Det beteendet har han säkert ärvt från er mamma, som ju också avreagerade sin ilska på dig och din pappa.

En människa som din bror är ganska farlig att umgås med eftersom de är så gränslösa och saknar all självinsikt. Därför förstår jag inte varför du tvunget ska träffa honom. Varför ska du umgås med en människa som inte alls vill dig väl?

Jag menar inte att du ska ta helt avstånd från din bror men istället för att hela tiden försöka hitta en förklaring till hans manipulerande sätt borde du fokusera mer på att ta hand om dig själv. Var där när du har tillräcklig energi till det, men håll dig annars ifrån honom.

Säg till när han kommer dig för nära och undvik att gå i konflikt med honom. Om din bror känner att du hela tiden söker hans erkännande kommer han inte att bete sig justare mot dig, tvärtom. Han uppfattar dig som svag. Märker han däremot att du inte finner dig i vad som helst och inte är rädd för att säga ifrån, kan det skapa en viss respekt hos honom. Så – stå på dig och värna om dig själv!