Min 91-åriga farmor beter sig som ett offer – nu överväger jag att klippa kontakten

Jag är en kvinna i 40-årsåldern som är så frustrerad! Det handlar om min 91-åriga farmor. För sju år sedan förlorade hon sin man sedan 40 år och sedan dess har hon varit mycket ängslig.

Varje gång vi hälsar på är det mycket jobbigt när vi ska gå. Farmor klamrar sig fast vid oss och klagar över att hon är så ensam och att hon så sällan får besök.

Hon har tagit offerkoftan på. En stor del av familjen har tröttnat och fått nog. De har gett upp och har tagit handen från henne. Och nu funderar jag på att göra samma sak.

Hemtjänsten kommer tre gånger om dagen eftersom hon ser så dåligt. Min kusin tvättar hennes kläder och jag sköter hennes ekonomi.

Varje gång jag kör hem efter ett besök hos farmor är jag helt dränerad på energi. Jag överväger nu att klippa kontakten med henne. Men någonstans tar det emot. En gång i tiden, när jag var barn, var det ju farmor som passade mig. Vad tänker du?

Anne

Vibeke Dorph svarar: Du måste finnas där för henne

Jag tycker verkligen inte att lösningen är att du tar handen från din farmor. Det är inte medmänskligt okej att göra så. Som du själv skriver har din farmor funnits där
för dig en gång i tiden. Så nu måste du och din familj finnas där för henne.

Om jag vore dig skulle jag i stället ta henne till doktorn för att undersöka om hon lider av en depression som kan behandlas. Eftersom hon är så gammal vore det inte konstigt om hon är deprimerad. En sådan sak kan en läkare avgöra, så se till att ni får det undersökt.

Sedan skulle jag göra en plan för era besök, i samråd med din farmor. Få hela familjen med på det, för de har också ett ansvar för henne. Om du har en bestämd dag som du ska hälsa på din farmor behöver du inte gå runt med konstant dåligt samvete och din farmor får något att se fram emot.

Därefter skulle jag börja behandla farmor som en helt vanlig människa. Förklara för henne att du har ditt att stå i och att du hälsar på när du har tid och möjlighet,
men att du är trött på att lyssna på klagan när du väl är där.

Fråga henne vad hon behöver för att underlätta sin vardag. Alltså, bolla bollen försiktigt tillbaka till henne och förmå henne på så sätt att ersätta gnällandet med konstruktiva tankar om hur hennes tillvaro kan bli bättre.

Jag tror nämligen att om ni börjar behandla farmor som en helt vanlig människa så kommer hon sakta men säkert att förvandlas till en helt vanlig människa.
Det blir till glädje för alla – inte minst henne själv.

Men, som sagt, överge henne inte!

Vibeke