Nu äter jag bara mat från Gotland

När Ing-Marie startade sitt projekt – att i ett år enbart äta mat från hemön Gotland – kunde hon inte ana hur rätt i tiden hon var. Så kom hästköttsskandalen och debatten om "närproducerat" var igång på allvar…

Så hittar du närproducerat

Ing-Maries 6 bästa tips

● Köp grönsaker och frukt efter säsong. Fråga i butiken efter närproducerade varor.

● På “Bondens egen marknad” – en matmarknad som ordnas på 21 orter i Sverige – säljer bönder och matproducenter sina egna varor. Läs på www.bondensegen.com.

● Lantbrukarnas riksförbund, LRF, har en applikation för smarta telefoner som läser av streckkoder i matbutiken och berättar var varorna kommer ifrån. Inte alla, men många varor har detaljerad information om var de producerats.

● Via www.lrf.se finns också en guide till restauranger i Sverige som använder lokalproducerade råvaror till sina menyer.

● Använd närodlat matvete i stället för importerat ris.

● Titta på mjölkförpackningens topp vid stängningsanordningen. Där finns en sifferkombination som talar om numret på mejeriet som tagit emot mjölken i paketet. Via mejeriet kan du få veta var mjölken kommer ifrån.

Ing-Maries pesto på borstvete och ramslök

Det här behövs:

1 stor knippa ramslök, cirka 75 g (går lika bra med fryst)

¾ dl rapsolja

1 ½ dl kokt borstvete helkorn eller dinkelris

½ tsk salt

1 kryddmått svartpeppar

riven stark ost (om du vill)

Gör så här:

Grovhacka ramslöken. Mixa samman med osten om du använder det och tillsätt rapsoljan under tiden. Smaka av med salt och peppar. Blanda i borstvete.

Nu äter jag bara mat från Gotland

Ing-Marie är uppvuxen på Gotland och älskar sin ö. Särskilt de gotländska ängarna, som kallas ängen.

 

Lammrullader med kött från familjens egna lamm, ost från öns enda mejeri, hembakat knäckebröd och så undantaget – kaffe som inte alls kommer från Gotland.

Ing-Marie Tellström dukar upp till förmiddagsfika. Bordet på glasverandan dignar av hemlagade små rätter och Ing-Marie pekar och berättar.

– Det där är egengjord böcklingpastej på strömming som Per, min man, har dragit upp och sedan rökt. Och tomaterna är gotländska.

Ing-Marie Tellström och maken Per bor i Öja på Gotland. Glasverandans dörr står på glänt ut mot den soliga trädgården där en stor grill med rök tronar i ena änden. Där tillagas just nu lunchen – fläskkött som Per röker långsamt och omsorgsfullt.

Långt innan larmen om hästkött i färdiglagade rätter kom i våras tröttnade Ing-Marie på att äta mat som färdats över halva jordklotet. Hon ville göra en insats för miljön och för öns egna livsmedelsproducenter och förra hösten bestämde hon sig: Under ett år ska hon bara äta gotlandsproducerad “gutamat”.

– Jag vill ju att vi ska bevara jordbruket på Gotland, ja i hela Sverige. Det jag har märkt hittills är att det går jättebra att leva bara på mat från Gotland.

Med kött från sina egna lamm, kor och tuppar, kryddor och grönsaker från odlande grannar samt nötter, bär och svamp från skog och mark, lever hon och maken gott om än väldigt annorlunda jämfört med tidigare.

– Vi har mycket råvaror på Gotland men inte så mycket förädling av dem, så jag har märkt att jag måste lära mig att ta hand om maten själv.

Sagt och gjort – Ing-Marie som tidigare varit måttligt intresserad av matlagning använder nu öns råvaror och syrar vitkål, gör egen ost och lägger in sill efter gamla recept.

– Jag har lärt mig väldigt mycket som jag inte visste innan.

 

Nu äter jag bara mat från Gotland

– Närodlat måste ju vara bra för en levande landsbygd, och det är väldigt viktigt för mig, säger Ing-Marie Tellström, gotlänning sedan sex generationer tillbaka.

 

Skriver blogg

Under året bloggar Ing-Marie om matprojektet – hon skriver om vad hon lagar för mat och var den kommer ifrån. Hon har noterat att hon inte är ensam om sitt intresse – många hör av sig och vill hjälpa till med råvaror som hon saknat, som till exempel egenodlade kryddor.

Vissa saker har Ing-Marie märkt att det är svårt att vara utan – kaffe är ett av de undantag som hon unnar sig trots att det inte är “gutamat”, likaså peppar och salt.

– Och så har jag lagt till socker och ättika så att jag kan lägga in strömming. Annars hade jag förlorat min man och det vill jag inte, säger hon och skrattar.

Maken Per äter delvis enligt hennes devis, men när hon är borta kan han passa på att äta sådant som inte är Gotlands-producerat, såsom vanlig pasta till exempel. Samtidigt passar hans intresse för att röka kött bra in i Ing-Maries projekt.

Ing-Marie visar vägen ut till kohagen och passar på att visa var den späda ramslöken växer, den som hon använder till att göra sin egen pesto. Bland gullvivorna på ängen växer också kajp – en sorts vild purjolök.

Fåren har nyligen fått lamm och hela flocken sticker efter en stund upp huvudena bakom en stengärdsgård en bit bort i hagen när Ing-Marie kallar. Så närmar de sig allihop för att hälsa.

– Jag får be om ursäkt för att vissa är halvklippta, men jag klipper dem på stående fot, säger hon och ler urskuldande åt tackan vars ull är klippt bara på halva kroppen.

Alla djuren har hon och maken för köttets skull. De skickar iväg dem på slakt och får sedan tillbaka styckdelarna. Och det är bra mycket bättre att äta det här köttet, från djur som gått ute i hagarna, än det vita köttet från snabbuppfödda kycklingbroilers, menar Ing-Marie.

 

Gästers uppskattning

Vi lämnar djurhagarna och går tillbaka upp mot huset lagom till de stora bitarna med saltat fläskkött är klara. De har nu legat i röken i sex timmar. Dags att steka på köttet i pannan och sedan servera tillsammans med ekologisk gotlandstillverkad pasta och Ing-Maries egen pesto på ramslök. Till det skärbönor som hon fiskar upp ur den stora frysboxen i förrådet. Som efterrätt en valnöts- och honungspaj.

Den som läser Ing-Maries blogg vet att hon är väldigt glad och stolt när hon kan bjuda gäster på en hel middag med bara mat från Gotland, och när gästerna uppskattar det. För Ing-Marie ser inte sig själv som en solskensbloggare som alltid lyckas med det hon lagar. Hennes blogg beskriver inte alls bara lyckade middagar, utan även surdegar som ger upp och längtan efter mat som hon inte får äta.

När skandalen om hästkött slog ner och drog igång en debatt om varifrån maten på våra tallrikar kommer och huruvida vi kan veta vad vi äter, då hade Ing-Marie redan ätit “gutamat” i flera månader. Under projektets gång har det blivit allt viktigare att veta var maten kommer ifrån och vad hon äter.

– Jag har inget emot hästkött, men allt lurendrejeri med mat… Nej!

Efter att ha ätit närproducerat i fem månader känner hon sig frisk som en nötkärna. Ing-Marie har föreläst om sitt projekt både hos studieförbund och hushållningssällskap och mött stort intresse bland åhörarna. Hushållningssällskapet på ön ska ordna en matmarknad med lokalproducerad mat. Själv har hon lärt sig att göra maräng på honung (“den smälter bara ihop”) och hemmagjord ketchup. Den kräver stora mängder tomater, och blir väldigt dyr – men också god. Ett kilo egen ketchup krävde sex kilo tomater och kostade 120 kronor.

– Men det går inte att producera billig och bra mat. Jag har kommit fram till att bra mat, den måste få kosta.

 

Personligt

NAMN: Ing-Marie Tellström.

ÅLDER: 66 år.

GÖR: Pensionär, tidigare veterinärassistent och kyrkovaktmästare.

INTRESSEN: Gotlands kultur och historia, djur, hästar (har tävlat i distansritt). Har haft hobbyjordbruk hela livet.

AKTUELL: Med sitt projekt att endast äta närproducerat under ett år. Bloggar på www.gutamat.se.

Nu äter jag bara “gutamat”

Scroll to Top