Kära Benny!
Min mamma avled i slutet av förra året efter två veckor på sjukhus. Vi hälsade ofta på henne. Ingen var där när hon avled. Hon hade frågat efter oss.
Vi hade ingen vanlig begravning. Begravningsbyrån tog hand om allt, utan oss. Hon ligger i en fin minneslund. Jag ville inte detta, men gav mitt medgivande. Min gamla far och min syster orkade inte ha det på annat sätt.
Jag stod min mamma väldigt nära, men fick inget avslut. Detta plågar mig varje dag, jag är ledsen och mår inte bra.
Snälla, kan du se hur mamma har det? Vad tyckte hon om vårt beslut, som blev så fel?
Jag måste få ro i min själv. Saknar henne så.
Det är inte konstigt att ni inte var hos din mamma när hon avled. Många passar nämligen på att gå när ingen är där. Men ingen går över till andra sidan ensam, de blir hämtade av någon de håller mycket kär.
En begravning är egentligen till för anhöriga. Det är synd att du känner att du inte blev nöjd. Din mamma var nöjd den sekunden hon lämnade sin kropp. Efter det är kroppen bara en förpackning, det spelar ingen roll vad ni gör med den. Det viktigaste är att ha en plats att gå till och minnas.
Din mamma finns runtomkring er hela tiden. Hon är oerhört tacksam för det liv hon hade. Hon kände sig alltid extra sedd av dig och är glad för den kärlek och omtanke och det stöd hon fick av dig när hon var sjuk. Jag hör hennes budskap till dig och det är ett innerligt och varmt “tack”.
Kram Benny
