Gustaf VI Adolf: Gamle kungen räddade Sveriges monarki

I höst är det 50 år sedan kung Gustaf VI Adolf somnade in och överlämnade tronen till sin sonson Carl XVI Gustaf. En majoritet av svenska folket har bara upplevt en kung och minnena av Gustaf VI Adolf har tunnats ut.

Han föddes på Stockholms slott en novemberdag 1882 som den äldste av tre söner till det dåvarande kronprinsparet Gustaf och Victoria. Han var vid födseln förutom svensk arvprins även prins av Norge samt hertig av Skåne. Den norska prinstiteln förlorade han i och med unionsupplösningen 1905.

Redan när Gustaf Adolf var ung förstod kungafamiljen att han hade läshuvud. Han skaffade sig en gedigen akademisk utbildning med bland annat studier i statsvetenskap, nationalekonomi och historia vid Uppsala universitet. Med tanke på hans uppgift som framtida kung erhöll han även en specialkomponerad militär utbildning.

Från det svenska hovets sida hade man höga ambitioner om vem Gustaf Adolf skulle gifta sig med. Han skickades till Egypten 1905, då man visste att det brittiska hertigparet av Connaught skulle vara där och semestra på Nilen tillsammans med sina döttrar Margaret och Patricia. Förhoppningen var att Gustaf Adolf skulle förälska sig i prinsessan Patricia.

Och kär, det blev han! Men inte i Patricia utan i hennes fyra år äldre syster Margaret. Som prinsessa av Storbritannien och Irland och barnbarn till den legendariska drottning Victoria var Margaret ett verkligt kap för prinsen och det svenska kungahuset.

Bröllopet hölls i Windsor Castle utanför London och bruden blev därefter känd som Margareta vilket passade mycket bättre för en framtida svensk drottning.

Gustaf Adolf och Margareta fick fem barn

Ett år efter bröllopet föddes parets första barn. Han fick samma namn som pappa (Gustaf Adolf) men kallades alltid för Edmund i familjen, vilket var hans andra namn. Lillebror Sigvard föddes 1907, prinsessan Ingrid 1910, prins Bertil 1912 och minstingen prins Carl Johan såg dagens ljus 1916.

Margareta var trots sin kungliga bakgrund en mycket modern kvinna. Hon ammade sina barn själv, vilket var otänkbart för kungligheter på den här tiden. Hon idrottade, hon var konstnär och hade för sin tid många moderna och demokratiska idéer.

Gustaf Adolf var oerhört förälskad i sin hustru och stöttade henne alltid, framför allt då hon ibland hamnade i konflikter med sin konservativa tyska svärmor, drottning Victoria.

Sorgen var därför enorm när kronprinsessan Margareta dog redan vid 38 års ålder, efter att ha insjuknat i vattkoppor, vilket senare ledde till blodförgiftning och hjärtsvikt. Hon avled den 1 maj 1920. Då var hon gravid i åttonde månaden med sitt sjätte barn. Babyn dog med modern.

Sverige stannade upp vid den avhållna, unga kronprinsessans död och när statsminister Hjalmar Branting nåddes av dödsbudet när han talade på Gärdet i huvudstaden konstaterade han med stor sorg: ”Nu har solstrålen i Stockholms slott slocknat.”

Kronprinsen gifte om sig med lady Louise Mountbatten

Kronprinsen var förkrossad efter sin hustrus död. Han samlade sina fem barn nära sig men hade svårt se att se hur han överhuvudtaget skulle klara sig utan sin hustru. Hans då 10-åriga dotter, prinsessan Ingrid, tog ett stort ansvar för sin far och sina bröder.

Hon blev familjens kvinnliga centralfigur och fick det därför väldigt svårt när hennes far 1923 gifte om sig med ett kusinbarn till sin hustru, den då 34-åriga lady Louise Mountbatten som var en nära släkting till det brittiska kungaparet. Det tog många år innan Louise och Ingrid kom varandra nära.

Louise var till en början väldigt ointresserad av den svenske prinsens uppvaktning. Hon var en jordnära kvinna som hade tjänstgjort som sjuksköterska vid skyttegravarna i Frankrike under det första världskriget och svurit på att hon aldrig skulle gifta sig med en änkling eller en kung. Detta eftersom hon inte ville ha ansvar för någon annans barn och för att Portugals kung tidigare friat till henne.

Men hon föll för den vänligen svenske kronprinsen, de gifte sig och hon blev gravid 1925. Dess värre var flickebarnet hon väntade dött vid sin födsel, ett faktum som plågade såväl henne som hennes make.

Gustaf Adolf kom dessutom att drabbas av flera familjeproblem. Hans äldste son, prins Gustaf Adolf avled efter en tragisk flygolycka 1947. Sönerna Sigvard och Carl Johan valde båda att gifta sig med icke-kungliga kvinnor på 1930- och 1940-talet, vilket då var oacceptabelt. De förlorade därmed sina titlar och kungliga privilegier.

Deras far bröt dessutom all kontakt med dem under många år vilket måste beskrivas som väldigt känslokallt men han såg det som ett svek mot kronan att sönerna följde sina hjärtans val och det tog många år innan han återtog kontakten med dem.

Kung vid 67 års ålder

Under andra världskriget anklagades Gustaf Adolfs far, kung Gustaf V, för att vara tyskvänlig av många människor. Men kronprinsens hållning tvivlade ingen på genom hans starka anknytning till det brittiska kungahuset. Han tog dessutom ofta privat ställning mot nazisterna.

När Gustaf V dog 1950 blev Gustaf VI Adolf kung. Han var då 67 år gammal och därmed folkpensionär med råge men den nye kungen tog sig an sina plikter med stor entusiasm. Tillsammans med drottning Louise genomförde han eriksgator i hela Sverige och avlade flera statsbesök utomlands.

Som kung hade han många plikter. Han ledde regeringssammanträdena, signerade alla lagar och var alltid i tjänst. Enligt hans familj levde han hela sitt liv efter sitt valspråk ”Plikten framför allt”.

Under 1960-talet började allt fler människor ifrågasätta huruvida Sverige fortsatt skulle vara en monarki. Den kände författaren Wilhelm Moberg var engagerad republikan och gjorde flera hätska utfall gentemot kungahuset.

Samtidigt fanns det en stor oro bland såväl politiker som vid hovet huruvida den unge kronprinsen Carl Gustaf skulle klara av att axla sin respekterade farfars roll vid ett framtida tronskifte. Detta oroade även kungen väldigt mycket.

Lösningen blev till slut Torekovskompromissen där de stora riksdagspartierna kom överens om att behålla monarkin som statsskick men med förbehållet att kungens roll skulle vara ceremoniell. Med respekt för den gamle kungens gärning valde riksdagen att implementera det nya systemet först efter det att Gustaf VI Adolf gått bort.

Förberedde Carl Gustaf inför framtiden som kung

Kung Carl XVI Gustaf känner än idag en stor respekt för sin farfar. Som personer var de oerhört olika varandra. Gustaf VI Adolf älskade arkeologi, historia och var en man av sin tid. Hans sonson var en modern kronprins och var inte road av de arkeologiska utgrävningar som hans farfar genomförde varje sommar i Italien.

Kungen fick däremot ofta sällskap av barnbarnen drottning Margrethe II av Danmark och de svenska prinsessorna Margaretha och Christina som alla tre ser tillbaka på de resor de gjorde med sin farfar med stor värme.

Men även om kungen och kronprinsen hade olika intressen var det viktigt för Gustaf VI Adolf att förbereda sonsonen Carl Gustaf för sina framtida uppgifter som kung och därför sågs farfar och sonson så ofta det gick. Eftersom kronprinsen inte hade en far blev det extra betydelsefullt för hans gamle farfar att stötta så mycket det bara gick.

I mars 1965 blev Gustaf VI Adolf änkling för andra gången. Drottning Louise led av ett svagt hjärta och somnade in när hon var 75 år gammal. Gustaf Adolf sörjde henne djupt. De var kanske inte ett passionerat par men i allra högsta grad strävsamma tillsammans och de allra bästa vänner.

Kungen, som tyckte om att omge sig med drottningens vänner, lät alla hennes hovdamer vara kvar i tjänst trots att drottning Louise inte längre fanns i livet. Vid drottningens död var det återigen dottern Ingrid som stöttade sin far, precis som när hans första fru, Margareta, hade dött 45 år tidigare.

När Gustaf VI Adolf firade sin 90-årsdag 1972 hyllades han av hela Sverige. När han höll sitt stora tacktal till svenska folket konstaterade han att han nu började se att solen gick ner i hans liv.

Avled den 15 september 1973

I augusti året därpå insjuknade kungen med ett blödande magsår. Han tillbringade som vanligt sommaren på Sofiero i Helsingborg där han hade haft sitt sommarresidens sedan 1905 och blev därför opererad och inlagd på sjukhuset i Helsingborg.

All svensk press riktade sin uppmärksamhet mot sjukhuset och hovet tvingades släppa kommunikéer flera gånger i veckan. Kungens fyra barn och flera av barnbarnen samlades vid hans sjukbädd.

Mest tyngd kände sig, av naturliga skäl, kronprins Carl Gustaf som började förstå vad som väntade honom. Tillsammans med prinsessan Christina började han dra upp riktlinjerna för sin framtida roll. Han bollade sina känslor med sin syster och tillsammans funderade de på hans framtida valspråk ”För Sverige i tiden”.

Med det valspråket ville Carl Gustaf lyfta fram sin personliga vilja att låta monarkin följa med i samhällsutvecklingen. Traditionerna skulle bevaras men han ville samtidigt modernisera mycket och tog bland annat bort den förr obligatoriska hovnigningen för kvinnor.

Den 15 september 1973 meddelade riksmarskalken Stig H:son Ericson, på trappan till sjukhuset i Helsingborg att Gustaf VI Adolf var död. Därefter kom hans närmaste ut: den nye kungen Carl Gustaf med sin syster Christina och faster drottning Ingrid, samt farbröderna Bertil, Sigvard och Carl Johan med fruar.

Världens yngste statschef

Plötsligt ropade någon ”Leve konungen!”. Carl XVI Gustaf stannade upp och förstod då att det nu var han som var kung och överhuvud för den kungliga familjen, trots att han bara var 27 år gammal. Han var vid det tillfället världens yngste statschef.

I år har han varit Sveriges kung i 50 år vilket är en mycket lång tid. När man frågar hans kusin, drottning Margrethe II av Danmark, vad hennes morfar och Carl XVI Gustafs farfar, Gustaf VI Adolf, skulle tycka om sin sonsons gärning svarar hon utan att tveka: ”Han skulle vara stolt över Carl Gustaf. Stolt över hur han skött sina plikter som kung och hur han fört vidare hans arv. Ja, han skulle verkligen vara stolt, för det är vi verkligen alla!”

Eftersom Gustaf VI Adolf dog i Skåne var det viktigt att hans stoft fördes hem till Stockholm så fort som möjligt. Prins Bertil tog beslutet att hans far skulle färdas hem i bilkortege och vid hela vägen till huvudstaden stod tusentals människor i tystnad för att visa en respekterad monark sin aktning. Många kastade blommor på kortegen och människor var, trots kungens höga ålder, genuint ledsna.

Tio dagar efter kungens död hölls hans stora statsbegravning. Till den kom ledare från hela världen, alla europeiska kungahus och representanter för hela det officiella Sverige. Efter ceremonin gravsattes kungen på den kungliga begravningsplatsen på Haga. Han vilar sedan dess där, mellan sina båda fruar, kronprinsessan Margareta och drottning Louise.

På sommaren är gravplatsen öppen för allmänheten och då brukar många människor ta tillfället i akt att besöka de kungliga gravarna och lämna en blomma. För även om det är länge sedan gamle kungen dog så är han ihågkommen av många människor som en vänlig och folklig kung och vem vet, utan hans personliga egenskaper hade Sverige kunnat vara en republik idag.