Nu törs jag busa med barnbarnen utan risk för benbrott!

Flera timmars gående i nya och alltför trånga lackskor avslöjade Ursula Jensens benskörhet. Med en ny form av medicinering och regelbunden motion har besvären minskat betydligt och risken för benbrott är inte längre lika stor.

Nu törs jag busa med barnbarnen utan risk för benbrott!
Att busa med farmor är det roligaste Nils, 5 år, och Ebba, 8 år, vet och numera är Ursula inte heller rädd för att bryta något eftersom nytt läkemedel bromsat utvecklingen av benskörhet.

Ursula var utomlands just då, men så fort hon kom hem haltade hon iväg till sin husläkare. Det gjorde väldigt ont i fötterna och vänstra foten var röd och svullen.

Läkaren skrev en remiss till lasarettet i Trelleborg där hon röntgades och då upptäcktes frakturer på strålbenet i foten.

– Så jag skickades vidare till Skånes Universitetssjukhus i Malmö för bentäthetsmätning. Och den mätningen gav klart besked. Jag var benskör! Mina värden var lägre än normalt för min ålder och sämst var det i ryggen.

Vi träffar Ursula på ortopedkliniken i Malmö där hon nu ska göra en uppföljande helkroppsmätning för att man ska se vilken effekt hennes behandling har. Under samma besök får hon också behandling med dropp, en behandling som ges en gång om året och som visat sig göra underverk med hennes skelett. Nedbrytningen av benet i hennes skelett har kraftigt bromsats upp.

Hon kommer svepande med lätta steg genom korridoren, en lång, elegant 60-årig kvinna med kortklippt frisyr och ett stort leende. Hennes kropp är smal och smidig i den tvärrandiga, violetta klänningen.

– Min mamma var också benskör, berättar hon när vi satt oss ner i väntan på att hon ska kallas in för mätning.

– Hon hade mycket ryggvärk och hennes doktor gav henne kortisonsprutor i ryggen. Idag vet vi ju att kortison ökar risken för benskörhet, men det var inte så känt då. Dessutom har vi psoriasis i släkten och jag tror att det också bidragit till att hon blev benskör.

Ursula bor i Smygehamn, längst söderut i Sverige och är gift med Jörgen som hon har två vuxna söner med. De har två barnbarn, Nils och Ebba, som är fem och åtta år. De bor några mil bort, men är ofta hemma hos farmor och farfar.

Nu, när Ursula sett hur bra hennes behandling är, vågar hon busa ännu mer med barnbarnen utan att vara rädd för att bryta något.

– Jag har nog ganska svårt för att bara sitta stilla, säger hon och skrattar.

Träning stärker
– Jag jobbar på ett stort företag inte långt hemifrån, men varje lunch går min kollega och jag långa rundor i alla slags väder på minst en halvtimme. Och vi spelar mycket golf, min man och jag. Det var bara våren efter händelsen med de olycksaliga lackskorna som jag blev tvungen att hålla mig stilla. Vår ene son gifte sig strax efter jag kommit hem, och istället för att dansa på bröllopsfesten satt jag där jag satt, med foten på en stol. Det dröjde ett bra tag innan jag kunde gå obehindrat.

– Men då satte jag igång att träna ännu mer. Inte minst för att stärka skelettet. Jag har haft ont i ländryggen en hel del, förmodligen på grund av benskörheten, men den värken har jag kunnat lindra genom att använda vibrationsmaskin. Dessutom styrketränar jag och jag går med stavar och cyklar nästan hela året.

– Jag har märkt att jag fått mer styrka och balans sedan jag börjat motionera mer. Hela jag mår bra. Något annat som jag också mår väldigt bra av, även om det inte påverkar min benskörhet ett enda dugg, är att jag sjunger i kyrkokören. Men kropp och själ hör ju ihop!

Nu törs jag busa med barnbarnen utan risk för benbrott!
Stavgång, promenader och golf är motion som Ursula ägnar sig åt för att bygga upp sin styrka.

Det finns olika läkemedel att använda vid benskörhet och i Ursulas fall började man med bisfosfonater i tablettform. De verkar genom att minska nedbrytningen av skelettet. Men det är inte alltid som tarmen helt kan ta upp det aktiva ämnet och det var just vad som skedde för Ursula. För nästa mätning visade att nedbrytningen fortsatte i oförminskad takt.

– Så istället för tabletterna började man ge mig läkemedlet som dropp. Det görs här på ortopedkliniken i Malmö en gång om året och tar bara en kvart.
För att se hur läkemedelsbehandlingen fungerar, görs en ny bentäthetsmätning vartannat år. Och droppet har verkligen gett resultat! Nedbrytningen har minskat rejält! Benskör kommer jag ju alltid att vara, men med läkemedlet och min motion plus att jag äter mycket ost, hoppas jag klara mig från nya benbrott.

Nu törs jag busa med barnbarnen utan risk för benbrott!
Ulrica Jensens bentäthetsmätning, som inte känns alls, övervakas av undersköterskan Karin Kristiansson och ortopedspecialisten Anna Holmberg. 

Scroll to Top