Elisabet är så gott som besvärsfri sedan några månader tillbaka och har börjat kunna ta promenader igen.
För två år sedan vaknade Elisabet Persson en morgon med akut ryggvärk. Hon avvaktade ett tag men när smärtan började gå ner i benet gick hon till läkaren.
– Han kunde inte säga vad smärtan berodde på, men han trodde att det hade att göra med benet. Jag fick ingen direkt hjälp utan fick gå hem med värktabletter och avvakta, berättar Elisabet, som bor med sin man Peo och sin son 8-årige son Valdemar på Hertsön några kilometer utanför Luleå.
Elisabet fick bara mer och mer ont i ryggen, hon kunde inte gå i trappor och till slut hade hon så ont att hon knappt kunde gå.
– Då gick jag till läkaren igen och den här gången fick jag göra en magnetröntgen som visade att jag hade ett litet diskbråck mellan femte ländkotan och övre delen av korsbenet, säger hon.
Elisabet fick rådet att kontakta en sjukgymnast och att äta starkare värktabletter mot smärtan. Den första sjukgymnasten hon gick till kunde inte hjälpa henne så mycket, men hon letade vidare och hittade efter ett tag en annan sjukgymnast, som hon kände ett stort förtroende för.
– Det blev en stor skillnad, jag fick övningar att göra varannan dag, som ganska snart gjorde att smärtan började försvinna mer och mer. Det kändes skönt att det äntligen var någon som lyssnade på mig och tog mig på allvar, berättar Elisabet, som i samband med att hon fick hjälp kände att hon fick hoppet tillbaka om att hon skulle bli bra igen.
– Livet förändrades, jag hade faktiskt tappat hoppet under det år som hann gå innan jag fick hjälp. Under den här tiden var jag mest inomhus. Det var så mycket jag inte kunde göra. Jag kunde inte träffa vänner och min sambo fick gå och handla och göra allt annat som behövdes. Jag kunde inte ens dammsuga eller diska, minns Elisabet.
Den värsta tiden var under sommarhalvåret.
– Jag kommer knappt ihåg vad som hände då, allt blev som ett vacuum och jag blev väldigt nedstämd. Och det var ju inte bara mig det gick ut över. Min sambo och min son tyckte så klart också att det var jobbigt att jag mådde så dåligt och att jag inte kunde göra något.
Elisabet minns också att hon lättare blev irriterad på sin son, som då var sex år, under den här perioden.
– Han har inte sagt något, men jag tror att han tyckte att det var jobbigt att jag hade så svårt att göra saker tillsammans med honom.
Så när den regelbundna träningen med de övningar Elisabet hade fått av sin sjukgymnast började ge effekt, medförde det inte bara en stor positiv förändring för henne själv, utan för hela familjen.
Varannan dag gör Elisabet tio övningar inriktade på att stärka ryggen, som sammantaget tar mellan 20 och 25 minuter.
– Det är till exempel armhävningar mot vägg och bensträck mot vägg. I en annan övning står jag på ett ben och sträcker på ryggen.
I ytterligare några övningar ligger Elisabet på golvet på magen och lyfter upp huvudet för att därefter lyfta upp ett ben i taget från golvet.
– I början försökte jag göra träningen varje dag, men då fick jag ont, så sjukgymnasten trodde att det blev för mycket för ryggen och tyckte att det räckte med varannan dag.
Rör sig obehindrat
Nu är Elisabet så gott som besvärsfri sedan några månader tillbaka. Hon har börjat kunna ta promenader igen, i den skog som familjen har inpå knuten, gärna tillsammans med sin son som också tycker om att vara ute i naturen.
Att Elisabeth nu kan röra sig så gott som obehindrat och kan vara utomhus igen har även gjort att hon har återupptagit ett av sina stora intressen, att fotografera, vilket hon gärna gör i naturen om hon inte tar bilder på sin son.
– Jag har fotograferat i nästan hela mitt liv och var sju år när jag fick min första kamera av pappa i julklapp. Sedan dess har intresset bara vuxit med åren.
Men trots att hon är betydligt bättre, finns det fortfarande saker som Elisabet inte kan göra – hon kan inte sitta på golvet, och inte heller springa och hoppa.
– Men jag har inte längre ont och det är det allra viktigaste.
Sedan några veckor tillbaka behöver Elisabet inte längre träffa sin sjukgymnast eftersom hon blivit så bra, och ett tag trodde hon rent av att hon kunde sluta med träningen eftersom hon inte längre hade ont.
– Men då kom smärtan genast tillbaka, så nu gör jag mina övningar regelbundet igen, och om jag fortsätter med det kommer jag att kunna bli ännu bättre, enligt min sjukgymnast, även om jag inte kommer att kunna bli helt besvärsfri.
Elisabet får stöd av sambon Peo och sonen Valdemar.
Fysioterapeuten Gilla Blomquist:
90 procent blir besvärsfria inom sex veckor!
Gilla Blomquist är leg. fysioterapeut och specialist i Ortopedisk manuell terapi vid OMT-Kliniken i Luleå.
Hur vanligt är det med diskbråck?
– Man säger att risken att någon gång i livet få ont i ryggen ligger på 85 procent. När det gäller diskbråck är risken att någon gång i sitt liv drabbas 1-2 procent, om det handlar om diskbråck med ishias, det vill säga med utstrålande benvärk som följd.
Vilka är symptomen?
– Akut eller smygande värk i ländryggen som successivt ger smärtutstrålning i ben och som breder ut sig från den nervrot som kommit i kläm i ländryggen. Man kan uppleva en känsla av att något drar åt runt vristen och förändring i känsel kan förekomma samt nedsatt styrka i den muskulatur som just den nervroten kontrollerar. Ökade besvär att sitta och böja sig framåt kan också förekomma. Att gå på toaletten och krysta eller att hosta kan ge en direkt smärtökning.
Hur kan man behandla diskbråck?
– Initialbehandlingen handlar om att komma upp ur sängen och att komma igång och röra sig så mycket man bara kan och då kan det behövas hjälp av smärtstillande medicin som paracetamol och NSAID, det vill säga antiinflammatorisk medicin som minskar svullnaden i ryggen. Andra alternativ är TNS för smärtlindring, akupunktur, traktion (sträckbehandling) och olika ryggövningar. Rörelseaktivering med inkoppling av de djupa segmentella musklerna är viktigt och att lära sig att förflytta sig på ett sätt som är stabilt för ryggen samt att successivt öka belastning med att aktivera hela sin muskelkostym, framför allt core-musklerna, (magmusklerna).
Blir alla bra?
– 90 procent blir besvärsfria inom sex veckor, framför allt när det gäller bensmärtan, men övriga kan ha sina symptom betydligt längre, upp till flera månader eller ibland upp mot året eller två. Detta beror helt på hur diskbråcket ser ut och även andra faktorer kan spela in, bland annat hur mycket man tränar och belastar ryggen. Endast cirka 10 procent av alla fall leder till operation.
Kan man förebygga diskbråck?
– Det finns risk för ärftliga faktorer och då är det desto viktigare att träna sin rygg-, mag- och benmuskulatur samt att försöka undvika ett högt BMI. Även rökning och för hög arbetsbelastning är riskfaktorer vid diskbråck. Träningen är dock det allra viktigaste; framför allt att hålla igång sin fysiska aktivitet och core-muskulaturen.
