Anna Holmberg är ortopedspecialist, med inriktning på höft- och knäplastik. Hon arbetar på osteoporosmottagningen, ortopediska kliniken, Skånes Universitetssjukhus i Malmö, medan operationsverksamheten huvudsakligen sker på lasarettet i Trelleborg.
Hon forskar inom området frakturepidemiologi, och publicerade 2006 avhandlingen “Risk factors for fracture in middleaged men and women” (Riskfaktorer för frakturer bland medelålders män och kvinnor). Dessutom är hon biträdande lagläkare för Trelleborgs fotbollsförening.
Vad är benskörhet?
– Benskörhet, eller osteoporos, innebär att skelettet försvagats. Man kan förklara det så här: Skelettet är en levande vävnad, det pågår en ständig omsättning av benmassan då äldre ben bryts ner och nytt ben byggs upp. Det tar runt tio år, sedan har hela skelettet bytts ut. Med stigande ålder bryts mer ben ner än som byggs upp, och det gör att man med tiden får ett skörare skelett och lättare råkar ut för benbrott. Mest benmassa har man i 20-30 års ålder, därefter hålls benmassan ganska konstant fram till klimakteriet. Kvinnor drabbas också oftare av benskörhet än män.
Varför det?
– Kvinnor har redan från början mindre benmassa än män. Klimakteriet med dess östrogenförlust utökar skillnaden. Det naturliga åldrandet hos både män och kvinnor leder också till ökade benförluster. När det gäller män och benskörhet ökar risken om nivån av det manliga könshormonet testosteron blir för låg.
Finns det fler orsaker till att vissa blir bensköra?
– Arvet är största orsaken. Förekomsten av benskörhet varierar mellan raser och högsta andelen finns bland den vita rasen. Vi i de nordiska länderna har den högsta frekvensen i hela världen! Vi är alltså världens sköraste folk! Om man har någon nära släkting som har diagnostiserad benskörhet eller som drabbats av höftledsbrott eller flera andra benbrott, kan man själv vara i riskzonen.
– Vissa sjukdomar ökar risken för att man ska utveckla benskörhet. Dit hör till exempel RA (ledgångsreumatism), inflammatoriska tarmsjukdomar, ämnesomsättningssjukdomar, njursjukdom och cancer. Inaktivitet bidrar också till utveckling av benskörhet. Kroppen är till för att röra på sig och fysisk aktivitet är nödvändigt för ett starkt skelett och smidiga leder.
– D-vitaminbrist kan leda till både benskörhet och värk i muskler och leder. Långvarig behandling med kortison (gäller inte inhalatorer) ökar också risken för benskörhet. Alkohol är giftigt för de benuppbyggande cellerna, så överdriven konsumtion kan bidra till försvagat skelett. Risken för fall med fraktur som resultat, ökar också om man är berusad. Rökning har en negativ effekt på skelettet och kan ge för tidigt klimakterium som i sin tur ökar risken för benskörhet.
Hur vanligt är det med benskörhet?
– Man räknar med att drygt var tredje kvinna över 70 år har osteoporos. Det är mer än dubbelt så många som i den manliga befolkningen. Varannan kvinna och var fjärde man över 50 år kommer någon gång att få en fraktur orsakad av benskörhet.
– I Sverige sker årligen cirka 70 000 benbrott på grund av benskörhet. Typiska frakturer är handledsbrott, höftledsbrott, kotkompression (hop-sjunkna kotor) och axelledsbrott.
Hur vet man om man är benskör?
– Benskörhet är en tyst sjukdom som kommer smygande utan att ge några tydliga symtom och gör inte heller ont. Det första tecknet kan vara att man fått en fraktur (benbrott) efter ett ganska lindrigt fall. Kotfrakturer i ryggen gör ryggen kortare och så småningom kan man också bli kutryggig. Har man krympt mer än tre centimeter före 70 års ålder, och mer än fem centimeter efter 70, kan orsaken vara benskörhet. Men osteoporos är en del av det naturliga åldrandet och vi blir alla bensköra om vi blir tillräckligt gamla.
– Ta kontakt med din husläkare om du misstänker att du är benskör för att eventuellt få en remiss till osteoporosklinik för undersökning. Det finns flera sätt att mäta bentätheten och på de flesta större sjukhus finns helkroppsscanner, så kallad DXA-mätare. Många använder också en hälmätare, en smidigare och mindre resurskrävande apparat, men med något sämre precision.
Hur behandlas benskörhet?
– Grunden för all läkemedelsbehandling är kalcium och D-vitamin. Kalcium är nödvändigt för att man ska kunna bygga upp och bevara ett starkt skelett. Om man inte får i sig tillräckligt via maten, tar kroppen automatiskt från de kalciumreserver vi har i skelettet, som därmed kalkas ur och blir skört. Men för att kroppen ska kunna ta upp kalcium ur maten, krävs D-vitamin, ett fettlösligt vitamin som finns framför allt i fet fisk, samt i berikade mejeriprodukter.
– Det finns flera olika läkemedel som bromsar nedbrytningen och stärker skelettet. Medicinerna är oftast i tablettform, men om man har magproblem så att det aktiva ämnet inte tas upp ordentligt, finns andra metoder. Ett läkemedel, som godkändes i våras, ges som injektion två gånger om året. Den hämmar nedbrytningen av benmassa helt. Den har goda behandlingsresultat, men är kostsam och än så länge har vi inte tillgång till långtidsresultat.
Kan man förebygga benskörhet?
Motion som belastar skelettet som promenader, dans, gymnastik, stavgång, styrketräning, tennis och golf är bra. Men alla rörelser är viktiga och även vardagsaktiviteter som städning, trädgårdsarbete och att ta trapporna upp istället för att åka hiss är effektiva benstärkare.
– D-vitamin bildas i huden när man är utomhus i solen, så man bör försöka vara ute i friska luften så mycket som möjligt. Det är också viktigt att äta kost rik på kalcium och vitamin D. Livsmedel som innehåller kalcium är mjölk, yoghurt, fil, ost och glass. Kalcium finns också i gröna grönsaker som till exempel broccoli. D-vitamin finns i fet fisk och i vissa berikade produkter.
– Du har ju nyss varit på en internationell ostereoporoskongress. Kom det fram några spännande nyheter?
– Nytt är att man kunnat visa att det är bättre för kroppen att fått kalcium via födan än med en tablett. Man får inte så höga nivåer på kalcium i blodet då, och jämnare upptag. Och om igen har man i studier funnit att fysisk aktivitet minskar antalet fallolyckor och minskar därmed risken för frakturer.
Fall: Nu törs jag busa med barnbarnen utan risk för benbrott!
