Läs intervju med årets Augustpristagare Kristina Sandberg

Hushållsgöromål, matrecept och barnuppfostran. Kristina Sandbergs berättelse om hemmafrun Maj rör sig inom en liten hemmavärld – men frågorna författaren vill ställa med sin berättelse tillhör den stora världen.

Personligt

Namn: Kristina Sandberg.

Ålder: 42 år.

Familj: Man och två döttrar, 8 och 10 år.

Bor: I Haninge utanför Stockholm.

Gör: Psykolog och författare. Aktuell med boken Liv till varje pris.

Läs intervju med årets Augustpristagare Kristina Sandberg 

Kristina Sandberg vann Augustpriset för årets skönlitterära bok – Liv till varje pris.

Ända sedan hon var liten hemma i Sundsvall har Kristina Sandberg vetat att det var författare hon ville bli. Hon debuterade redan som 25-åring men det var först med romanserien om Maj som hon pö om pö har kunnat förverkliga sin dröm och kan nu i stort sett leva på att skriva böcker. Både av intresse och som en säkerhet har hon på vägen också skaffat sig en psykologutbildning. Och det märks i hennes böcker. Kristina har en förmåga att göra den grå vardagen till en verklig sträckläsare och bladvändare. Människor och relationer mejlslas fram med små, små noggranna penseldrag.

I de tre böckerna om Maj, varav den första kom ut 2010 och den sista delen kommer nu i september, får vi följa Majs väg från födelsestaden Östersund på 1930-talet till giftermål och barnafödande i Örnsköldsvik. En inte helt vanligt förekommande plats i svenska romaner.

– Jag är uppväxt i Sundsvall men min släkt kommer från Ö-vik och det är en laddad plats för mig. Det var här jag hörde historier berättas som barn. Västernorrland är något alldeles speciellt för mig.

 

Släktens kvinnor

Även om Kristinas romaner inte är självbiografiska så finns släkten med på ett hörn, speciellt kvinnorna. Det var när Kristinas farmor dog som berättelsen om Maj kom till henne. Ungefär samtidigt blev Kristina själv mamma. Och mammaperspektivet är viktigt.

– Jag ville skriva min historia ur mammans perspektiv, inte barnets. I mina böcker om Maj är det föräldern som har ordet.

– Min mormor levde när jag började skriva och jag började fråga ut henne om hennes liv. På något vis räknade jag ut att hon och morfar inte var gifta när deras första barn blev till. Jag frågade mormor om detta men då blev hon bara helt tyst och lämnade rummet. Jag tror inte att vi idag kan fatta hur skambelagt detta var på den tiden.

Även om också männen har en plats i Kristinas romaner så är huvudpersonerna kvinnor. Maj är hemmafru och hennes vardag kretsar kring städning, matlagning och att serva familjen; maken och de två barnen.

– Jag är absolut ingen förespråkare av hemmafrurollen – den var på många sätt mycket ofri – men vill ge henne och hennes många gånger osynliga arbete upprättelse. Hemmafrun gjorde det möjligt för männen att lägga ner tid på sitt arbete. De var hemma under en tid då det varken fanns dagis eller kylskåp, allting tog mycket längre tid.

 

Osynligt arbete

Kristina har funderat mycket över hur kvinnors arbete genom tiderna har osynliggjorts. Omvårdnad och matlagning är inget som finns kvar medan däremot männens byggande och tillverkande ofta finns bevarat.

– Det är oerhört viktigt att vi ser detta och gör kvinnornas arbete synligt. Det är en viktig del av arbetet med min romanserie om Maj.

Romanfiguren Maj oroar sig hela tiden för att inte duga, att inte duga som mamma och att inte duga som hemmafru. Allt som kan gå fel och allt som hon kan “dömas” för.

– Jag tror att det är typiskt för den underordnade i ett förhållande att den får anpassa sig efter den gällande normen.

Tidsandan ändrar sig. Det som var rätt i Majs vardag på 1940- och 50-talen är inte önskvärt i vår tid. Men det finns också paralleller till våra dagar:

– Än idag är det ju så att kvinnor får anpassa sig, är räddare för att göra fel och på ett vis blir domen över oss hårdare. Mycket skam har genom historien orättvist lagts på kvinnors axlar.

I och med att sista delen av romantrilogin om Maj kommer ut nu i september, om ett tidigt 1970-tal då Maj har hunnit fylla 50, så känner sig Kristina klar med den lilla familjen från Örnsköldsvik.

– Jag känner mig färdig med trilogin, men skulle kunna tänka mig att återvända till Maj i någon annan form, eftersom det vore spännande att skriva om en åldrande och gammal kvinna. Men just nu vet jag faktiskt inte alls vad jag kommer skriva härnäst!

Scroll to Top