Hunden Killian räddade livet på 18 människor från rasmassorna

Golden retrievern Killian, 6 år, är en hjältehund. Hans känsliga nos gjorde att 18 människor kunde grävas fram levande under rasmassorna efter den stora jordbävningen i Turkiet. När katastrofen inträffade reste brandmännen Kiril och Klaes-Ola dit för att rädda liv.

Kiril Hristov är Killians husse och i fyra år har hunden tränats för att bli certifierad räddningshund.

Kaoset var totalt. I rasmassorna av kollapsade hus sniffade Killian efter vittring av liv.

– Andra dagen markerade Killian för livstecken och räddningsstyrkan fick upp två levande människor. Vi fick tårar i ögonen, det kändes fantastiskt, berättar Klaes-Ola Kolberg.

Men vi backar bandet. Klockan var 4.17 den 6 februari i staden Kahramanmaras i södra delen av Turkiet då det fasansfulla hände. Ett väldigt dån, jorden skakade och tiotusentals människor skulle aldrig mer vakna.

Den 6 februari drabbades staden Kahramanmaras i södra delen av Turkiet av en fasansfull jordbävning som tog tiotusentals människoliv.

Samma morgon i Sundbyberg kom Kiril Hristov hem efter nattskiftet på Attunda brandstation i Sollentuna. Hans fru hade hört morgon-nyheterna och berättade.

– Jag bestämde mig snabbt. Vi måste dit. Vi måste hjälpa till att rädda liv.

Killian och Kiril har i åratal övat för situationer som den här.

Kiril ringde kollegan Klaes-Ola Kolberg. De har jobbat ihop i många år.

– Han behövde en man till. Självklart sa jag ja.

De tog kontakt med cheferna på jobbet, fick ledigt, ringde stiftelsen Blåljus i samverkan som snabbt fixade finansiering för utryckningen.

Två hjältar på väg till katastrofplatsen.

Enorm förödelse efter jordbävningen i Turkiet

Det var bråttom, bråttom. Brandmännen packade bilen med tält, sovsäckar, filtar, mat för tio dagar och körde iväg.

Klaes-Ola och Kiril turades om vid ratten, Killian låg på packningen i baksätet, 4 290 kilometer körde de. Genom Sverige, Danmark, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Serbien till Sofia i Bulgarien

– Vi slog oss samman med ett bulgariskt team som rustade sig för att åka till katastrofområdet.

Framme i Turkiet möttes de av enorm förödelse. Vid öppna eldar intill raserade byggnader värmde sig människor som förlorat anhöriga och bostäder. På marken låg döda kroppar provisoriskt täckta med filtar i väntan på att hämtas.

– Vi kom klockan elva på kvällen, det var isande kallt, minus 18 grader. Vi reste tälten på ett fält där det var mindre rasrisk och efter en timme satte vi gång att jobba, säger Kiril Hristov.

Varken Killian eller brandmännen hade upplevt en tragedi av den här digniteten.

– Det var tungt att gå bland rasmassorna och hitta leksaker, en ryggsäck eller en barnsko och tänka att under alltihop ligger en hel familj, berättar Klaes-Ola.

Räddningshunden Kilian har särskilda skor på tassarna för att inte skada sig.

De satte skyddsskor av hårdgummi på Killians tassar. I rasmassorna finns glas och knivskarpa stenskärvor.

Husen hade rasat rakt neråt, våningsplan över våningsplan. Räddningsarbetarna arbetade systematiskt. De tog bort en raserad våning, förde bort kroppar och fortsatte med nästa våningsplan.

Hoppet var att hitta luftfickor som gjort att människor kunnat överleva längre. Alla lyssnade efter ljud, efter knackningar.

Räddningshunden markerade flera gånger

Killian gjorde det han tränats för av instruktörerna på Svenska brukshundsklubben. Hunden sprang fritt i raset. Kiril följde efter och gav sökorder. Bakom gick Klaes-Ola, som säkerhetsman. I sökteamen är det två man och en hund.

Killian dök ner bland rasmassorna. Det kunde finnas en säng, ett kylskåp, ett matsalsbord som bildat en lucka. Där fanns hopp.


LÄS ÄVEN: Emma, 28, visste inte att hon var gravid: “Det var det bästa som kunde hända”


Ungefär en timme i sträck klarade Killian att hålla den psykiska och fysiska ansträngningen. Sedan måste han vila en stund, och ett annat hundteam fortsatte sökandet. Sedan bytte de igen.

– Killian markerar träff med att tvärstanna och skälla. Då har han fått vittring. Under all bråte fanns en levande människa, säger Kiril.

Han skickade GPS-koordinaten till räddningsstyrkan som kom med grävskopor, stora borrar, taljor, spadar, spett. När de kommit nära den nödställde grävde de med sina bara händer.

– Tack vare Killian räddades 18 liv. Han markerade fyra gånger till, men för de människorna som grävdes fram då kom räddningen för sent.

Både Klaes-Ola och Kiril har upplevt svåra saker under sina år som brandmän.

– Det som skilde mest var olyckans storlek och tragedi. Att söka i ruiner var inget jag gjort tidigare, berättar Klaes-Ola.

Alla arbetade tillsammans

Hela världen ställde upp när katastrofen hände. Ryska team arbetade sida vid sida med ukrainare. Armenier grävde tillsammans med turkar och greker.

– Ingen brydde sig om politik eller fientligheter. Vi var alla där för rädda utsatta människor, säger Kiril.

På brandstationen i Sollentuna leker Killian med en gul tennisboll. Han har firats rejält efter hemkomsten, som anstår en hjältehund.

Turkiske ambassadören Yönet Can Tezel tackade svenskar som hjälpt till – genom att ordna en fin fest.

Turkiske ambassadören Yönet Can Tezel tackade Killian, husse, Klaes-Ola och andra svenskar som hjälpt till, med ett fint kalas i Stockholm. Blåljus i samverkan kom med tårta och hundgodis och på brandstationen har han fått massor med klappar och hejarop.

Scroll to Top