Katten fick nytt hem hos Ellinor efter 5 år på rymmen: “Han kom in i mitt liv i en perfekt tid”

Den röda katten rymde från sin familj och fem år senare dök han upp hos Ellinor. Vad som hänt under den tid han var spårlöst försvunnen har Ellinor ingen aning om. Men en sak vet hon – Kisen har gjort hennes liv mycket roligare.

På kort tid har Kisen blivit en stor del av Ellinors liv.

– Han har satt prägel på min tillvaro. Nu känner jag mig behövd och det är bara glädje. Det är en livskamrat. Han är alltid så positiv och är trogen. Han ger så mycket kärlek.

Ellinor Andersson

Ålder: 73 år.
Familj: Katten Kisen.
Bor: I Vassmolösa utanför Kalmar.
Gör: Pensionär.

Ellinor och Kisen bor ett par mil söder om Kalmar. Kisens livshistoria är märklig.

– En dag såg jag en stor röd katt som stod och åt av fågelmaten och jag förstod att det var en vildkatt. Jag vet hur man gör när man lockar till sig katter. Jag började med att sätta ut en matskål en bit från huset och sedan flyttade jag den närmare och närmare.

Efter några veckor satt Kisen på trappen. Då var det minusgrader ute och jag frågade: “Ska du komma in?”

Kisen är en försiktig herre. Det tog lite tid för honom att acceptera erbjudandet. En vecka senare bestämde han sig dock för att flytta ihop med Ellinor.

Letade efter ägaren

Ellinor konstaterade att Kisen inte var mager men smutsig och tovig, rädd och ängslig. Hon satte upp lappar i livsmedelsbutikerna i närheten, skrev i olika grupper på Facebook och annonserade i lokaltidningen. Men ingen ägare hörde av sig.

– Jag såg att han var kastrerad och id-märkt. Det tyder på omtänksamhet, så jag åkte till djursjukhuset.

Där lokaliserades Kisens ägare till Uppsala. Ellinor ringde upp, berättade den glada nyheten och fick veta att pappan i familjen är född i grannbyn en kilometer bort och att det var vid ett besök där fem år tidigare som Kisen hade rymt. Familjen letade länge, men förgäves.

– Och så säger mamman i familjen att han heter Kisen, precis det namn jag använde första gången jag kallade på honom, av alla kattnamn i världen. Då kände jag att jag måste sätta mig, annars skulle jag svimma.

Kisen är 9 år men blir snart 10 år. Uppsalafamiljen och Ellinor bestämde att Kisen skulle stanna hos henne.

– De trodde att han var död och hade skaffat två nya katter från ett katthem. Mamman frågade om jag tycker om katter och jag svarade att det är det bästa jag vet. Dagen efter ringde det på dörren och där stod barnens farfar med en stor orkidé som tack för att jag tagit hand om Kisen. Han berättade att familjens 12-åriga flicka blivit så glad när Kisen kommit tillbaka att hon ringt runt till alla klasskamrater och berättat!

Lite märkligt är det allt att ingen hört av sig, varken när Kisen försvann eller när han kom tillbaka, tycker Ellinor.

– Någon måste ha tagit hand om honom under de här åren.

Ellinor lever ensam.

– Mitt barnbarn sa: “Farmor, kan du inte träffa en farfar?” skrattar hon.

Men det är inte aktuellt.

– Det är mer okomplicerat med en katt.

Det finns bara fördelar med en katt, menar hon.

– Jag är aldrig ensam. Men det är klart att det blir svårare att resa, om man får börja göra det nu när jag fått en sambo. Kisen kom in i mitt liv i en perfekt tid. Jag är mest hemma, åker till affären ibland och till bibblan. Annars är det mesta digitalt. Jag har många vänner jag har kontakt med på telefon och jag håller mig sysselsatt. Jag lider inte så mycket. Att ha en levande varelse är grädde på moset och har förgyllt livet.

Kisen flyttade in hos Ellinor efter 5 år på rymmen:
Ellinor undrar över Kisens märkliga öde, men är tacksam för sin nya livskamrat.

Har sina rutiner

I badrummet finns en aldrig använd kattlåda. Kisen vill inte gå på den, för vissa vanor håller han hårt på. Annars har han anpassat sig väl till det nya sambolivet.

– Vi har våra rutiner. När jag ropar “Nu är det skidskytte!” kommer han direkt och hoppar upp i soffan och ligger här bredvid mig och tittar på tv. Men han är inte direkt någon att gosa med. Han håller lite distans och jag undrar vad han varit med om.

En nackdel har dock den nya sambon – han är väldigt morgonpigg.

– Han sover alltid i min säng och brukar väcka mig genom att dunsa ner på golvet. Det kan vara klockan fem eller sex eller fyra. Då är det bara att ge sig upp, för då ska han gå ut en sväng och sedan ska han ha lite mat och sedan ska han ut en sväng till. Men när han ätit och är nöjd ska han vila ett tag till, så då kan vi sova ett par timmar till.

Ellinor har arbetat som lärare och drivit familjehem och HVB-hem (hem för vård och boende). Hon har bott på en hästgård med travhästar, höns, en get, får, två hundar och fyra katter. Hon har alltid haft djur omkring sig.

Den senaste katten hette Movitz. Han blev överkörd för några år sedan.

– Jag var så väldigt ledsen när han gick bort. Grannkatten kom in ibland, men han har ju redan en matte och husse. Min son sa: “Innan Kisen kom in i ditt liv hade vi tänkt skaffa dig en ny katt.”

Ellinors kattintresse präglar hela hennes hem. Det finns figuriner, bilder och skulpturer överallt.

– Jag har samlat katter i hela mitt vuxna liv. När jag var ung tittade jag mest på pojkar!

Scroll to Top