Hilding, 96, växte upp på Mårbacka: “Selma var en underbar arbetsgivare”

Selma Lagerlöf brukade klappa honom på huvudet och förhöra sig om att allt var bra hemma i torpet. 96-årige Hilding Bergqvist är den siste nu levande statargrabben på Mårbacka. – Jag minns en otroligt godhjärtad författare som aldrig ville vara förmer än sina anställda.

När det 1938 skulle samlas in pengar till den världsberömda Nobelpristagaren Selma Lagerlöfs 80-årsdag gick det väldigt bra i stugorna runt Mårbacka, däremot rätt trögt i grannsocknen Västra Ämtervik.

Någon frågade en gubbe i trakten om orsaken.

Hilding Bergqvist

Ålder: 96 år.
Bor: I Sunne.
Gör: Före detta bilmekaniker.
Favoritbok av Selma Lagerlöf: ”Jag har alltid gillat mest de där som är lite som deckare eller ett mysterium, som Herr Arnes penningar och Löwensköldska ringen.”

– Nä, ni vet, hon är ju inte så känd på den här sidan sjön!

Bara en bra Värmlandshistoria, kanske. Men samtidigt en bra bild av hur vanlig och jordnära Selma Lagerlöf både var och ville vara.

– Selma var oerhört noga med att inte verka högfärdig eller dryg. Tvärtom älskade hon att tala med sina arbetare om vardagliga ting. Hon gick ofta runt i stugorna och förhörde sig om hur vi mådde.


LÄS ÄVEN: Majvor var gift med Bamses skapare Rune Andréasson: “Han fick verkligen kämpa i många år”


Den som minns är Mårbackas siste nu levande statarpojke, Hilding Bergqvist, som föddes i torpet Knöln för 96 år sedan.

– Selma var en underbar arbetsgivare. Hon tog sig alltid tid att ge oss barn en klapp på huvudet och några ord på vägen. Hennes blick var alltid intresserad och forskande. Det var som om hon tänkte: Vad är du innerst inne för en pojke egentligen?

Selma i salongen, som står orörd sedan hon gick bort och kan ses vid ett besök på Mårbacka. Foto: Sjöberg Bildbyrå

En uppväxt på Mårbacka var något att avundas i dubbel bemärkelse: dels att få vistas i närheten av en kvinna vars namn flugit likt en gås över jorden, dels att ha en chef som alltid brydde sig om sina anställda.

– När mamma och pappa kom till Mårbacka tyckte de att det var rena himmelriket. De hade upplevt elaka, stränga husbönder som plågade sina statare. Selma var raka motsatsen.

– När andra storbönder klagade på att hon gav så goda villkor, ilsknade hon till och sa: ”Inte vet jag vad ni har för anställda, men de som arbetar åt mig ska ha vad de förtjänar!”

Hilding och hans mor Anna hälsas välkomna till Mårbacka av Selma Lagerlöf. (Privat bild)

Upplevde Selma Lagerlöfs godhet

Mårbacka var Selma Lagerlöfs stora kärlek. Hon hade lyckats köpa tillbaka gården när hon slog igenom som bästsäljande författare. Men jordbruket blev aldrig särskilt lönsamt.

– Utan bokinkomsterna skulle det aldrig ha gått runt, säger Hilding. Ändå var Selma den generösaste människa man kan tänka sig. Hon frågade ständigt om det var något vi saknade i hushållet.

Framför allt till jul försågs alla statarhemmen med en ny filt eller ett täcke, en stekpanna eller kanske ett par stövlar. Klockan fyra på julafton släpptes sedan statarbarnen in i den stora salongen och försågs med saft, bullar, godsaker och nyttiga julklappar som sockor, vantar och halsdukar.

Men även Mårbackas djur fick uppleva Selmas godhet.

Hilding har många fina minnen av Selma Lagerlöf. Foto: Petter Karlsson

– En statare som hette Engström blev för gammal för att orka sköta sin ko. Då fick kossan komma till Selmas ladugård och Engström till en bättre bostad.

Framför allt älskade Selma dock Mårbackas många hästar.

– Hon var alltid så mån om dem. Hade hästarna kämpat en hel dag på åkern så kallade hon upp min far att förevisa dem utanför stora trappan. Selma ville se så att de inte var överansträngda.


LÄS ÄVEN: Kungens mamma Sibylla – vem var hon egentligen?


Hästarna var också länge Selmas viktigaste transportmedel.

I Göran Tunströms roman Juloratoriet kör hon själv en trilla in till Sunne för att handla och hälsa på folk.

– Fast det där att hon körde själv tror jag att han Tunström hittade på. Som jag minns det lät hon alltid sin kusk Erik Åhs hålla i tyglarna. Han satt där i sin fina uniform med blanka knappar, medan hon hade päls och pälsmössa och glatt vinkade till oss.

Mårbacka är ett underbart besöksmål på sommaren. Foto: Mårbacka

Selma hade blivit en bra mamma

År 1930, när Selma köpte sin första bil, skolades kusken om till chaufför.

– Det var en amerikansk Hupmobile med sufflett och lösa sidor som man satte dit om det regnade.

Just Selmas bilar minns Hilding särskilt väl. Med tiden skulle han själv nämligen bli bilmekaniker i Sunne och han kan fortfarande rabbla antalet hästkrafter i den T-Ford eller Volvo som med tiden införskaffades till Mårbacka.

Däremot fick han, precis som Selma, aldrig några egna barn.

– Men jag tror att hon hade blivit en hemskt bra mamma, Selma. Hon hade ett sådant kärleksfullt förhållande till mig och mina kamrater och kallade oss för ”mina barn”.

Arbetarbostaden vid Mårbacka renoverades på Hildings initiativ och kan idag besökas. Foto: Sjöberg Bildbyrå

Då var det lite värre med husföreståndarinnan Valborg Olander.

– Det var en sträng människa. Folk sa att om hon hade fötts som man så hade hon blivit överste. Det fanns en diskbänk av kopparplåt som alltid tvunget skulle blänka som solen.

I köket stod också den dyra Agaspis som en schweizare fotograferade och senare försökte beställa genom att skriva den ”adress” han trodde stod tryckt på fronten: ”Luckan Skall Vera Stängo Schweden”

Hemma hos familjen Bergqvist gällde däremot vedspis och kakelugn.


LÄS ÄVEN: 4-åriga Ester såldes på auktion – medan mamman bildade ny familj i USA


– Potatis hade vi fått sätta på Selmas ägor och så hade vi ett litet trädgårdsland med morötter och annat. I skogen fick vi plocka lingon och vildhallon och på höstarna en säck med fallfrukt i herrgårdens trädgård.

Familjen hade också en gris som de slaktade och saltade in. Men inga höns och kor.

– Istället hade Selma en liten specerihandel uppe på Mårbacka dit vi gick och handlade ägg, smör, kaffe, salt och annat nödvändigt. Mjölken hämtade vi varje kväll vid köksingången i stora huset. Det var en trevlig stund då man fick tid att prata med de andra på gården.

Originalinredningen i arbetarbostaden har gått förlorad, men huset har renoverats enligt Hildings minnesbilder. Foto: Mårbacka

Gott om lekkamrater på Mårbacka

Men att vandra hem igen med mjölkkrukan kunde också vara en smula otäckt.

– Vägen till torpet gick genom tät granskog. Mitt i den fanns ”Vilarstenen”, där det sades att det spökade. En präst hade visst blivit ihjälslagen på platsen. När det var vinter och enbuskar hade satts upp för snöröjningen, tyckte jag att de tycktes få liv.

– Selma var ju själv en stor vän av spökhistorier och jag tror ibland att hon faktiskt trodde på spöken själv. Det skulle nog ha varit svårt att skriva så där levande om dem annars.

Även om statarbarnets liv var slitsamt och knapert så var det samtidigt spännande, menar Hilding.

– Vi var nästan 20 barn, så det fanns alltid någon att leka med, alltid något som hände. Extra roligt var att få åka hölass och valla korna. Eller att efter skolan få krypa ner i en släde full av halm, om det var yrsnö och Selma tyckte lite synd om oss.

Selma Lagerlöf älskade sin trädgård som då, liksom nu, blommade rikligt hela sommaren. Foto: Sjöberg Bildbyrå

Ett kan dock Hilding sakna: att han alltför sent insåg Selma Lagerlöfs storhet.

– Ärligt talat dröjde det nog ända till sena tonåren innan jag förstod att hon faktiskt var världsberömd.

Få av hennes anställda ägde några böcker, inte ens de som Selma skrivit. Läskunnigheten var dålig, något som å andra sidan fick henne att varje år skänka varje statarfamilj en prenumeration på Nya Wermlands-Tidningen.

– Sedan fick vi barn läsa Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige i skolan. Det kändes lite märkligt att det var tanten som vi träffade nästan dagligen som hade skrivit den.

Fast det är kanske fler som inte helt fått kläm på Selma Lagerlöfs berömmelse och digra produktion?

Vid slutet av en guidad tur på Mårbacka lotsades gruppen in i Selmas arbetsrum. En dam fick syn på det stadiga skrivbordet med stålpennorna och utbrast:

– Så det var alltså här hon skrev Pippi Långstrump!


LÄS ÄVEN: 10 kvinnor som förändrat historien


ANNONS

Scroll to Top