Min fråga handlar om undervikt. Jag är en tjej 25 år, är 172 cm lång och väger bara 48 kg. Jag har alltid varit underviktig och väldigt smal. När jag gick i skolan sa skolsköterskan att jag var mindre och växte långsammare och än andra i min ålder men att jag inte behövde bry mig.
Jag har inga problem med maten. Har aldrig haft det tidigare heller, men nu står jag inte ut med hur liten jag är längre. Jag ser sjuk ut – det tycker i alla fall jag själv – och vill gå upp i vikt men vet inte vad jag ska göra. Visar mig nästan aldrig ute bland folk längre eftersom jag skäms. Folk tror ju bara att jag är sjuk.
Vart kan jag vända mig för hjälp med detta? Jag har själv provat att bara äta mer och fetare mat men vågen visar ingen skillnad. Vad kan jag göra?
Det finns många olika anledningar till varför man är smal. Både ärftliga faktorer, det vill säga om en eller båda föräldrar är smala då sannolikheten är stor att man själv blir det, samt kost och motionsvanor. Du har försökt att äta mer av fettrik mat men erfarenheten visar att det är ganska svårt att enbart bestämma sig för att äta mer eftersom gamla matvanor och mättnadskänsla finns kvar och det är svårt att hålla den ändrade kosten den längre tid som behövs för att vikten ska gå upp. Att enbart öka mängden fett leder ofta till att man äter onyttiga saker som chips och pommes frites, vilket inte heller är bra för hälsan på sikt.
Det bästa sättet att gå upp i vikt är styrketräning som ökar muskelmassan i kombination med ökat energiintag, särskilt i form av proteiner som exempelvis kött, ägg, fisk, avokado, nötter, mandel och ost. Man ska inte heller vara rädd för fettinnehåll i kosten. Det kan vara svårt att få i sig den där ökade kalorimängden som krävs för viktuppgång, varför det är bra att sprida matintaget på 5-6 måltider under en dag. Det finns många kosttillskott, som innehåller en bra kombination av kalorier och protein. De kan ersätta några måltidstillfällen på dagen och finns att köpa bland annat på apotek.
För att få hjälp att acceptera sin kropp kan man behöva professionell hjälp av en psykolog, vilket ofta finns på vårdcentralerna. Be din vårdcentralsläkare om en remiss till en sådan. Förhoppningsvis kan du hos psykologen också få förslag på någon lämplig självhjälpsgrupp där människor i liknande situation ger tips och stöd till varandra.
