Min mamma är 82 år. Hon har åldersdiabetes, rätt så besvärlig kärlkramp, parkinsons sjukdom och hjärtsvikt. Hon får inte ner sitt blodsocker, ligger alltid mellan 11-12 på morgonen och på kvällen upp emot 18. Hon säger att hon inte tar söta saker och tar sina mediciner, men trots det så är sockret dåligt. Hon säger inte att hon mår dåligt. När hon fick insulin några gånger så sjönk blodsockret så mycket att hon mådde illa och kräktes.
När jag var med henne på läkarbesöket för två veckor sedan togs fler prover och långtidssockret var 70. Hon tar medicinen Metformin 500 mg, två tabletter på morgon och till lunch. Har även medicin mot högt blodtryck, hjärtsvikten och parkinson. Är det farligt att ha så högt socker?
När en person med åldersdiabetes hamnar i 80-årsåldern är det ibland svårt att få ner sockernivåerna. Det har sannolikt flera orsaker, bland annat på grund av att bukspottskörteln inte producerar lika mycket insulin, att man är mindre rörlig och betydelsen av kostintag. Om man gör alltför intensiva försök att sänka sockret finns det istället risk för blodsockerfall som kan leda till illamående, medvetslöshet och fallskador.
Om blodsockret ligger upp mot 20 så brukar det hos de flesta personer resultera i besvärande trötthet. Då bryts också muskelmassan ner och man kan inte ta vara på energin man behöver från kosten. Immunförsvaret försämras också.
Eftersom din mamma, som har flera kroniska sjukdomar, mår bra trots allt och inte har besvär av att sockernivån svänger något åt det högre hållet och dessutom har ett nyligen taget långtidssocker på 70, tycker jag inte man behöver kämpa för att få ner sockernivån eftersom livskvalitén också är viktigt att beakta de sista åren i livet.
Du kan även be att få kontakt med en diabetessjuksköterska på din mammas vårdcentral för samtal och rådgivning.
