Sorgen har helt förvandlat min lillebror

Jag har en fråga som kanske egentligen inte hör till det medicinska, men jag och mina syskon är mycket oroliga över vår yngste brors problem. Han har blivit så förändrad sedan våra föräldrars död. Far dog nyligen vid 74 års ålder och mor var 70 när hon gick bort för nästan ett år sedan. Lillebror tog dödsfallen mycket hårt. Helst vill han nu leva som en enstöring och vill bli lämnad ifred. Han vill absolut inte tala om det som varit utan blir bara irriterad. Vi andra syskon träffas gärna och har lätt att tillsammans prata om våra minnen.

Jag undrar om det är normalt att man sörjer så här olika? Hur mycket kan en sorg förvandla en människa?

Ingen av oss kan helt undfly döden. När den drabbar någon som vi har riktigt kär reagerar vi starkt i vårt inre. Först får vi en chock. Vi tycker att världen rasar samman och allt blir kaos. Många grips av panik. Somliga av oss reagerar utåt och uttrycker sin sorg och ångest genom förtvivlad gråt och klagan. Andra visar inte sina känslor lika mycket utan sörjer desto mer tyst inombords.

Våra sorgereaktioner är alltså olika och de skiljer sig från människa till människa. Ibland får vi skuldkänslor och tycker att vi inte gjort tillräckligt. Att det som inträffat är vårt fel. Eller omvänt känner vi vrede och vill helst kasta all skuld på någon annan. Det händer också att vi förnekar och vägrar acceptera det som hänt. Ibland kopplar vi bort våra känslor, avskärmar oss från sorgen och isolerar oss. Då finns det risk att man glider in i en depression och blir sjuk av sorgen.

Kanske är det något sådant som skett hos din bror. Det tar tid att arbeta sig igenom en sorg och att acceptera det som hänt. Somliga söker hjälp och tröst i religionen. Ofta gäller det att finna någon som har tid att lyssna och som man kan dela sin sorg med. Det kan vara en anhörig och vän eller någon annan förstående och varmhjärtad medmänniska som orkar ta del av ens ångest och sorg. Just sorgearbetet anses vara viktigt för att man ska må bättre, och sörjer gör man lättast tillsammans i en gemenskap.

Så har ni övriga syskon klarat den svåra tiden, men er yngste bror har stängt inne sin sorg. Man kan alltså sörja mycket olika. Er bror behöver kanske någon som lyssnar på honom, även om han utåt är avvisande. Om han verkar djupt deprimerad och handlingsförlamad kan det vara bra om någon hjälper honom till en läkare eller psykolog. Det finns flera sätt att hjälpa en person med svår nedstämdhet, hämning och livsleda. Vid riktigt djup depression är det risk att den sjuke tar sitt liv. Då behövs skyddande sjukhusvård samt depressionsbehandling med medicin eller elterapi. Vid lindrigare former kan samtal med en psykolog och depressionstabletter påskynda tillfrisknandet.

Efteråt, när man bearbetat sin sorg, gäller det att orka ta tag i sitt liv på nytt, att kunna se framåt och finna de små glädjeämnen som åter gör livet värt att leva. Livet måste ju gå vidare, oavsett alla sorger och motgångar.