Vår son vill inte flytta!

Vår vuxna son bor hemma då han inte har råd med eget boende under sin studietid, men han bidrar inte med någonting här hemma. Ska vi be honom att betala hyra eller fortsätta som vi gör?

Min son som fyller 24 år i år bor fortfarande hemma. Han studerar på deltid och säger att han därför inte har någon möjlighet att ha ett eget boende för det skulle han aldrig ha råd med. Jag har föreslagit studentlägenhet, att vara inneboende eller att dela lägenhet med någon kompis men inte heller det är möjligt enligt honom.

Han talar om höga hyror och långa köer. Visserligen vet jag att bostadssituationen är svår, men jag är inte säker på att det bara handlar om det. När han bor hemma hos oss, mig och min fru, så betalar han ingenting. Han hjälper heller inte till med något utan bor mer eller mindre som på ett hotell. Min fru är duktig på att laga mat så hon står helt för den biten och jag sköter tvätt, städar och allt annat.

Nu är det ju inte så att vi inte klarar av att göra det, men vi tycker båda att det inte känns bra att han inte alls bidrar, framförallt att han, de få gånger vi ber honom göra något, alltid säger nej. Vi ber honom ibland om saker som att skotta, tvätta bilen eller liknande men det hinner han inte eller säger helt frankt att han inte har lust med. Inte ens soppåsen om den står vid ytterdörren tar han med sig när han går.

Vi har försökt säga till honom men då ser han bara ganska ointresserad ut och sen blir det ingen förändring. Några gånger har han blivit direkt arg på oss och ifrågasatt om vi inte tycker att han studier är viktiga. Det gör vi så klart, men det är ju inte så att han pluggar jämt. Han spenderar en hel del tid i TV-soffan och är ofta ute med kompisar.

Vi har funderat på om vi skulle be honom betala lite för sig för boendet men det är kanske taskigt. Vi är helt enkelt osäkra på om vi ska stå för denna service så länge han bor hemma eller om vi ska ställa krav på honom. Han är ju trots allt en vuxen man. Vad är bäst? 

Psykolog Liv Svirsky svarar:

Hur man som förälder ställer sig till hur mycket vuxna barn som bor hemma ska hjälpa till med hushållsarbete eller på annat sätt bidra till hushållet, till exempel genom att betala en hyra, varierar väldigt mycket. Somliga föräldrar tycker att det är självklart att barnen ska hjälpa till medan andra tänker att de vill stå för “markservicen”. Åter andra tycker att de vuxna barnen ska betala en hyra och anser att summan på den kan variera beroende på föräldrarnas ekonomi, barnets sysselsättning, barnets ekonomiska förmåga och vilket syftet med hyran är.

Vad som ska gälla i er familj tänker jag är något som du och din fru behöver besluta er om. Det beslutet kan ni fatta utifrån de variabler jag nämnt ovan men naturligtvis också utifrån vad ni vill lära er son och hur ni själva vill ha det.

Om ni tycker det är svårt kanske ni kan höra med vänner eller bekanta som har barn i er sons ålder. Hur har de löst det? Vad anser de vara rimliga krav vad gäller hyra och/eller att hjälpa till med hushållssysslorna? Ni kan även leta på nätet efter riktlinjer då till exempel flera banker ger en del råd angående just vilken hyra man kan ta av hemmaboende barn.

Nästa steg blir att ni tar en diskussion med er son om hur ni ska ha det i er familj. Ni har, som du skriver, gjort det utan större framgång tidigare, men troligen måste ni ändå försöka igen. Kanske underlättar det om du och din fru noga tänkt igenom hur ni vill ha det. Ni bör även fundera över vad ni gör om er son inte är beredd att möta er överhuvudtaget. Låter ni situationen fortgå som den är nu eller vill ni verkligen få till stånd en förändring? Utifrån det kan ni samtala med er son och se hur era olika åsikter kan förenas.

Det kan också vara klokt att ha en plan inför att genomföra själva samtalet. Välj en tidpunkt då ni har gått om tid och gärna då ni inte är arga på varandra utan då stämningen är lugn. Det är annars lätt hänt att man tar upp sådana här ämnen just i situationer då man blivit irriterad på varandra vilket är naturligt men tyvärr ofta riskerar att inte bli så konstruktivt utan snarast bli till tjat. Kan ni ta det under andra omständigheter tror jag era chanser att nå varandra ökar.

Scroll to Top