Jag arbetar som lärare och har i min nuvarande klass (årskurs 6) en mycket blyg flicka. Hon är tystlåten i de flesta sammanhang, räcker aldrig upp handen, håller sig oftast i bakgrunden och ser plågad ut de gånger hon får en fråga eller ombeds göra någon muntlig uppgift.
Hon är en mycket duktig elev, vilket syns tydligt i alla prov och inlämningsuppgifter, men eftersom hon nästan aldrig är aktiv annat än i skrift påverkar det hennes omdömen. Och det kommer ju naturligtvis även att påverka hennes betyg den dag det blir dags. Jag tror att hon är ganska trygg med mig men med andra lärare eller vuxna i skolan pratar hon inte överhuvudtaget.
Jag anar att det hon lider av är social fobi och jag undrar vad jag som lärare kan göra för att hjälpa henne? Jag har förstått att kognitiv beteendeterapi är en bra behandling men vad kan min roll vara? Jag vill gärna hjälpa henne så att hon kan få de betyg hon förtjänar.
Du kan i din roll som lärare göra jättemycket för att hjälpa din elev ut ur sin sociala fobi, så ditt initiativ är verkligen utmärkt.
Social fobi är som du skriver en stark rädsla för att bli bedömd och granskad av andra i olika sociala situationer. Det kan betraktas som en stark variant av blyghet och många barn som lider av det är just tystlåtna och tillbakadragna. Inte sällan är de ledsna över att ha det så här då de gärna skulle vilja vara mer socialt aktiva, om de bara inte var så rädda.
Till att börja med är det bra att tala med elevens föräldrar och ge din bild av situationen. Social fobi är ofta ganska tydligt i skolan där barnet ju ständigt befinner sig i olika sociala situationer och mindre tydligt i hemmiljön, så föräldrar som söker hjälp för sina barn gör det ofta just för att skolan uppmärksammat problemet. Om föräldrarna är osäkra på vart de ska vända sig, så är ditt råd om KBT helt rätt då det är den metod som visat sig mest effektiv vid behandling av social fobi hos barn.
När barnet väl går i behandling är exponering viktigast, det vill säga att man gradvis och under kontrollerade former utsätter sig gör det man är rädd för. Att som terapeut kunna planera det i samarbete med skolan är väldigt bra. Låt gärna den behandlande terapeuten ge förslag på lämpliga uppgifter för barnet att träna på i det skede av behandlingen hon just nu befinner sig. Kanske ska barnet öva på att räcka upp handen, svara på enkla frågor, läsa högt inför en eller ett par elever, redovisa i mindre grupp eller liknande. Om du kan arrangera sådana situationer i skolmiljön gör du en väldigt viktig insats som kommer underlätta barnets behandling.
Ibland är föräldrar rädda för att be barnets lärare att hjälpa till med sådant då de tänker att det tar upp för mycket av lärarens tid. I själva verket är det faktiskt oftast så att de övningar som ett barn med social fobi mår bra av att göra är till nytta även för de andra eleverna. Dessutom tar det inte särskilt lång tid att utföra, så det brukar inte alls vara svårt för lärare att ställa upp. I takt med att eleven gör framsteg i behandlingen kan uppgifterna förändras och till slut behöver inga särskilda anpassningar göras. När ni gör olika övningar i skolan är det bra om du kan meddela föräldrarna hur det hela gått, så att de i sin tur kan berätta det för terapeuten.
Ytterligare en sak som skolan kan bidra med i ett större perspektiv är att tala om rädslor, ångest och andra former av psykiskt lidande med eleverna. Att tidigt i livet få lära sig, att detta hör livet till och är något som de allra flesta kommer i kontakt med minskar skam och tabu, vilket i sig underlättar enormt för alla. I och med det kommer sannolikt fler söka hjälp snabbare och dessutom våga tala om sina problem och därmed slippa den isolering som kan följa med psykiska problem.
FOTNOT: Om du vill läsa mer om social fobi eller andra ångeststörningar hos barn så har Liv Svirsky skrivit en bok i ämnet: Rädslor, fobier och nedstämdhet hos barn och unga: fakta, bemötande, behandling (Gothia).
