Jag har under snart två år träffat en man. Vi är båda skilda sedan många år och vi har bägge två vuxna barn och barnbarn. Vi älskar varandra och är tillsammans jämt men bor fortfarande i var sin lägenhet.
Hans före detta fru visar en mycket negativ attityd när jag är med och träffar deras barn och barnbarn. Helst vill hon inte ens hälsa på mig trots att vi knappt känner varandra och således inte har något otalt med varandra.
Min särbo vill gärna att vi ska flytta ihop men jag tycker inte det funkar “runt omkring” oss när exfrun beter sig som hon gör. Jag blir både sårad, ledsen och förbannad. Jag tycker att barnen får bjuda hem oss separat, utan att deras mor kommer, om de inte först ber sin mor uppträda på ett normalt sätt. Jag anser även att min särbo bör ta mitt parti i denna fråga men han är rädd för att säga något till exfrun och barnen. Vad tycker du är lämpligt för mig att göra?
Det låter som att du är nöjd med din relation till din man och vill att ni ska fortsätta och jag förstår det också som att din relation till hans barn och barnbarn fungerar. Det som tycks vara problemet är den attityd hans förra fru har mot dig.
Det som inte framgår av ditt brev är hur mycket kontakt du har med den förra frun och hur ofta du utsätts för hennes negativa attityd. Du skriver heller inte så mycket om hur din man hanterar sin förra fru. Utifrån den begränsade information jag har kan jag ge dig några saker att fundera på och så får du se om något av det känns meningsfullt.
Det jag tänker på är att det sannolikt är mycket svårt för dig att förändra den förra fruns reaktioner. Vad de beror på är oklart men den enda som i grunden kan ändra dem är hon själv. Det betyder att du hamnar i ett läge där du tvingas acceptera att hon är som hon är. Acceptera betyder inte att du behöver gilla det eller respektera det, det betyder bara att du tvingas förhålla dig till situationen så som den är. Kan du det?
Det du också kan fundera över är i vilken utsträckning du kan minimera tillfällena då du blir utsatt för hennes negativa attityd. Du skriver att du önskar att barnen bjuder er separat. Är det något du tagit upp med dem? Om inte kanske det är en god idé att framföra ditt önskemål. Kanske kan de inte tillmötesgå det helt, vid födelsedagar och andra större högtider vill de kanske ha båda sina föräldrar närvarande, men vid mer vardagliga tillfällen fungerar det kanske bra.
Du kan naturligtvis också tala med din man och höra vad han ser att han kan göra för att underlätta situationen. Kan han tala med sin förra fru? Kan han tala med sina barn? Kan han agera på något sätt i situationer där det blir otrevligt, och då göra så att stämningen lättar? Du skriver att han är rädd för att säga ifrån. Vad handlar den rädslan om? Är det något ni tillsammans kan tala om och kanske reda ut?
Du skriver också att du själv blir sårad, ledsen och förbannad av förra fruns beteende mot dig. Tror du att du skulle kunna hitta sätt att bli mindre berörd över hur hon agerar? Det är inte alltid lätt, men ibland kan man genom att förstå sina egna reaktioner bättre och genom att träna upp sig i att inte bli så engagerad faktiskt lära sig att inte bli så påverkad trots att den andre personen fortsätter bete sig på ett tråkigt och negativt sätt.
Om du vill testa det kan du kanske ha hjälp av att ta upp din situation med en psykolog. Då får du möjlighet att vända och vrida på det som sker och fundera över dina egna reaktioner såväl som dina möjligheter att hantera situationen på olika sätt. Återigen förändrar inte det förra fruns agerande, men det kan förhoppningsvis göra att du inte blir lika påverkad och därmed hindra hennes agerande från att styra ditt och din mans liv tillsammans.
