Ensamheten är fruktansvärd!

Jag är en dam på 79 år som varit ensam en tid. Min man gick bort efter att vi levt 60 år tillsammans. Vi har...

Jag är en dam på 79 år som varit ensam en tid. Min man gick bort efter att vi levt 60 år tillsammans. Vi har inga barn. Jag tycker ensamheten är fruktansvärd.

 Jag har fattat tycke för en gift man. Vi är med i samma förening och det är jobbigt. Han lämnar inte sin fru. Vad ska jag göra? Tror du jag har någon chans att träffa någon i framtiden?

Psykolog Liv Svirsky svarar:

Att bli änka eller änkling efter ett långt äktenskap är en stor sorg men också en väldig omställning i livet. Från att ha levt tillsammans med en person som man sannolikt delat nästan allt med, från de dagliga rutinerna till livets glädjeämnen och vedermödor, ska man plötsligt skapa ett nytt liv på egen hand. Att längtan efter att träffa en ny livspartner då kan vara stor är naturligt.

 Du skriver att du träffat en man som är gift och inte har för avsikt att lämna sitt äktenskap och att ni två är med i samma förening vilket är jobbigt. Jag förstår det som att du vill söka dig till en ny relation men undrar hur du ska bära dig åt. Det finns sannolikt flera vägar att gå, men ett sätt är ju att du ansluter dig till andra föreningar i din närhet. Finns det föreningar som skulle locka dig mer och där du får chansen att lära känna nya människor utan hans närvaro? Kanske finns föreningar baserade på intressen i din närhet? I sådana sammanhang träffar man ofta andra med liknande intressen och då finns chansen att knyta nya kontakter. Utöver att sådana aktiviteter ger möjlighet att träffa människor erbjuder de ju också en social samvaro som kan vara både meningsfull och värdefull. Att åka på gruppresor kan också vara ett sätt att lära känna nya människor. Många föreningar arrangerar resor av det slaget men även stora tidningar och resebyråer gör det ibland.

 Hur just du ska gå till väga för att försöka träffa en ny partner beror med andra ord mycket på hur ditt liv, dina intressen och dina möjligheter ser ut, men att vara aktiv i olika sociala sammanhang är ofta en bra start. Känner du att du skulle behöva en samtalspartner under denna tid i ditt liv så tycker jag att du ska söka upp det. Kanske kan du få hjälp via din husläkare att få en sådan kontakt.

Scroll to Top